Min nyårsönskan till er

Inre skönhet, Jenni skriver, My diary / Permalink / 15
Har suttit och spånat på vad jag ska skriva om här ikväll. Det var dags för inre skönhetssnack, tyckte jag, i samband med att jag vill önska mina kära läsare ett gott nytt år. Jag vill inte påbörja 2017 med ett inlägg om en läppstiftskollektion eller sminkning jag gjorde här om dagen. Vill förmedla något mer än så, inte för att jag ser ner på mina andra inlägg. Jag vill önska er något, få er att tänka efter. Ämnet blev plötsligt självklart när jag pratade i telefon med min bästa Matilda ikväll - vi hade en lång diskussion om vilken evig press vi känner på oss att vara fina nog. Hur vi jämför oss med andra för att vi känner att vi defineras för vårt yttre alldeles för ofta. Det spelar ingen roll att vi börjar bli äldre och säkrare, tankesättet hänger med. Fan vad skrämmande, tänker jag, och måste få ur mig några rader här. 
 
Jag står och bleker mitt hår för femte gången. Desperat - som om det är ett stipendium jag ska uppnå - nu himlar ska det bli ordentligt ljust! Ljust, inte orange nej, för det ser ju missfärgat ut, vilken undergång. Så kan man inte gå runt nej, folk kommer skratta. Så jag kastar i en till blekning. Jag känner nästan lite ångest i kroppen. Det måste bli bra nu så jag kan vara nöjd med mig själv, så ingen ifrågasätter en nyans jag inte står för. Där står jag i badrummet och definerar mig efter hur kall min hårfärg kommer att vara framöver. Det är klart att det är kul att experimentera och uppnå vad man vill ha, men vad beror denna press på? Det är här det inte är positivt och bra för en längre. 
 
Drog bara ett litet exempel av alla små stunder jag upptäcker mig själv lägga en större vikt vid hur folk ska uppfatta mig ytligt än vad jag faktiskt förmedlar personligt. Jag är ju jag, fastän håret skulle bli knallgrönt istället. Hur kan man gradera sin utstrålning efter något så oväsentligt som en färgnyans? Vi kastar upp selfies på instagram, dubbelcheckar antal likes var tionde minut, hoppas på att vi uppnår femtio stycken. Eller sextiofem. Får jag sextiofem den här gången är jag lite bättre. 
 
Det är inte konstigt att människor mår dåligt idag. Ungdomar, främst ungdomar. Intryck rasar in överallt... Inom sociala medier, på stan, i reklamer och genom vad folk uttrycker. "Såg du hennes nya jacka? Alltså den var så fräsch... är så förbannat coolt med militärgrönt!" och ett par veckor senare kommer man på sig själv stå och betala för en i samma färg. I jakten på lyckan, i jakten om den ytliga perfektionen, i jakten om att bli omtyckt. Men vad händer egentligen med resten? Och får det här någonsin ett slut? Nej pressen bara rullar på. Nya trender att följa och saker som blir out of style. Det är extremt roligt med smink och kläder... Misstro mig inte, det är bland det roligaste jag vet. Men hur sorgligt är det inte när dessa saker inte bara går ut på att det är roligt längre?
 
I år hoppas jag att ni åker på ett magiskt äventyr med någon ni tycker om. Jag hoppas ni läser böcker, kanske om självförtroende eller hur man boostar sitt liv. Jag hoppas ni tar hand om er själva - tränar måttligt, äter hälsosamt men unnar er gott ibland och att ni kramas lite extra. Jag hoppas ni upptäcker nya saker, går en målarkurs eller lär er hur man åker snowboard. Vill att ni ler mot er spegelbild och säger något bra om er själva (som person) så ofta ni kan. Utveckla er optimism, även fast det regnar dagen ni ska på stranden kommer det fler soliga dagar. Jag önskar att ni kan lägga den ytliga prestationen oftare på hyllan än den kanske varit tidigare - det är fortfarande roligt att veta vilket läppstift som håller bäst på läpparna, men att du sedan bär det på festen gör dig inte extra bra som människa. Kom bara ihåg det. Du är redan exceptionell, din glöd kommer inifrån. Från vem du är, vad du gör och hur du känner. Ingenting annat borde få stjäla din kraft. Du ska kunna njuta av livet, det är det som betyder något. För när du njuter av livet och mår bra utstrålar du något pengar inte kan köpa. Så fokusera istället på allt som kan bygga upp ditt välmående från grunden. 
 
Men dagens samhälle är tyvärr ytligt. Jag tycker mig ha byggt upp ett ganska bra självförtroende, likförbannat står jag där och ber till högre makter att mitt hår ska bli lagom kallt som om det hade en större betydelse när det finns tusentals större problem att lägga energi på. Det viktigaste av allt är ju i slutet av dagen att få må bra, vara frisk fysiskt och mentalt, njuta av livet och känna att man duger precis som man är. Fastän håret är lite missfärgat, läppstiftet blekts bort under kvällens gång och man inte äter grönsaker varenda dag. Det är bara vi som kan ändra på det: att sluta defineras för saker vi inte är. Så häng med mig och försök göra 2017 till året där vi kan må bra i oss själva och lägga större vikt vid det! För då händer det grejer vill jag lova. 
 
Det är min nyårsönskan till er... Att ni ska lyckas må bra och uppleva att ni värderas för vilka personer ni är, inte ytan ni bär. Gott nytt år från mig! Så mycket kärlek ♥
 
 
Till top