Ny kategori: Inre skönhet! - Smärta är relativt
Jag har länge planerat att utveckla min blogg för en ännu mer "egen" skönhetsblogg. Göra den intressant för många fler. Funderat tills jag kokat på hur jag ska få in mer djup i det hela. Jag är väldigt, väldigt intresserad av psykologi och tankesätt/fakta som kan förbättra livet. Jag jobbar med människor, planerar att bli psykoterapeut och läser på en hel del under min fritid. Det är min andra passion helt enkelt. Har insett att mycket av det jag tänker på säkert skulle gynna er, mina kära läsare, och därför fick jag en snilleblixt... Det är väl självklart vi ska ha kategorin "Inre skönhet" här på bloggen! För det är minst lika viktigt i min värld.
En handskriven rubrik på ett fotograferat papper kommer bli denna kategoris igenkännedom. Kul va?
Vi har nog alla i livet korsat vägar med frasen ”tänk på barnen i Afrika” under dålig matlust vid middagsbordet eller ”bit ihop nu, det finns de som har det värre” då man gråtit över något som känts livsavgörande för en själv. Visst, tanken på barnen i Afrika är mycket god. Jag har personligen funderat mycket över hur jag kan klaga på maten då vissa inte har tillgång till någon alls? Eller varför trettionio graders feber känns som jordens undergång när jag ligger i sängen och kallsvettas, medan det finns sjukdomar och livsöden som är miljoner gånger värre? Jag ser det varenda dag på jobbet. Det är liksom verklighet, att många har det så mycket värre. Precis överallt. För en kort stund är jag sams med faktumet, nästa dag klagar jag över något nytt ”i-landsproblem” eller gråter över min hund som dog för fem år sedan medan någon annans pappa gick bort idag. Känner mig dum när jag tänker tanken, men det lindrar i långa drag ändå inte min egna sorg. Det hade varit enkelt om man alltid kunde anpassa hur man upplever smärta utifrån en magisk skala, att den kändes mindre då anledningen var "liten." Men denna skala är egentligen alldeles ointressant och irrelevant. För vi människor fungerar inte så, inte långsiktigt. Smärta är en subjektiv upplevelse, det är bara du själv som upplever din smärta och ingen annan kan faktiskt känna hur skon skaver för dig. Dessutom sitter samma sko olika på alla. Precis som du aldrig hundraprocentigt kan föreställa dig hur någon annans smärta känns, hur mycket vi än stundvis försöker det.
Jag blir ärligt talat matt då människor jämför smärta med smärta, det finns andra sätt att väcka optimism och empati på. Inte genom att förminska och förstora. Har man ont, vare sig det är fysiskt eller mentalt, spelar det alltid roll och där med basta liksom. Om din kollega blev utbränd av en arbetstakt du klarat av i femton år, än så? Förmodligen var det något som utlöste detta som du inte kan relatera till. Våra livsöden och unika psyken står för hur mycket var och en kan ta och klarar av. Om din storasyster klagar dagarna i ända på penicillinkuren mot förkylningsviruset som är så mycket enklare att bota än lungcancer, raderar jämförelsen varken faktumet att hon upplever det jobbigt eller lindrar viruset i hennes kropp. Tänk om vi människor kunde sluta vara så hårda mot varandra, möta livsöden som de är och alltid hålla varandras händer vid behov? Möta alla med den godhet vi bara kan. Kalla mig galen, men jag blir ständigt lika lycklig av att se människor gladare tack var det mig vare sig det är genom att blåsa på ett litet barns skrubbsår eller handla mat åt en cancersjuk människa med en slutkörd kropp. Det finns liksom alltid något vi kan göra istället för att förminska andras upplevelser och känslor. Man kan alltid lyssna utan att riktigt förstå - det förlorar man aldrig någonsin på.
Smärta är menat att kännas, det har vi alla rätten till.
♥ Har ni tänkt på detta förut? Håller ni med mig? Tell me! Och såklart - gillar ni detta förslag på kategori? Lite mer "djup" emellanåt, en chans att förbättra sin inre skönhet? ♥